Vetenskap

Se mer ingående om stressmedicinsk vetenskap på vetenskapsflikar på www.stressmedcenter.com, www.biopsychosocialmedicine.com och www.ipbm.se
Nedan en mer kort info.

Innehåll:

1. Vetenskapsutgångspunkter generellt; teori, paradigm, metodologi

2. Relationen vetenskap och kliniska intressen liksom också relation till förnuft

3. Biopsykosocial medicinsk vetenskap specifik

4. Empiriska valideringar av hypoteser genererade av teorier

5. Referenslista

1. Vetenskapsutgångspunkter generellt; teori, paradigm, metodologi

Vad avses egentligen med ordet vetenskap? Kunskap om vetande skulle man kunna ”vända till det”. Kunskap och dess utveckling låter självklart men det finns många olika uppfattningar, f.f.a. vad som är korrekt kunskap liksom fullständig kunskap. Den vetenskapsteori vi utgår ifrån relaterar till ”kritisk rationalism” (Karl Popper) och

“There may well be no definitive characteristics of science and, indeed, if there were they would probably change from one time to another. Strictly, ´science´ means ´knowledge´ but what has come to mean in the modern western world is knowledge acquired as a result of employing empirical methods (Valentine, 1982, p. 6). Specifically about observation, measurement and experimentation as well as experimenter bias effect, “Rosenthal (1967) has argued that unintended covert communications from the experimenter to the subject, which affects the subject’s responses, is the norm rather than the exception (Valentine, 1982, p. 69). Vallentine, E. R. (1982). Conceptual issues in psychology. London: Allen & Unvin.

Mer text kommer här snarast

2. Relationen vetenskap och kliniska intressen liksom också relation till förnuft

Text här snarast

3. Biopsykosocial medicinsk vetenskap specifik

Inom medicinen så har simplistiskt, reduktionistiskt paradigm dominerat trots fler och fler inser att integrering av biopsykosociala processer är avgörande, åtminstone för livsstilsrelaterade sjukdomar/problem/..

“.. If we break up a living organism by isolating its different parts it is only for the sake of ease in analysis and by no means in order to conceive them separately. Indeed when we wish to ascribe to a physiological quality its values and true significance we must always refer it to this whole and draw our final conclusions only in relation to its effects in the whole” (Bernard, 1865) in A Despopoulos & Silbernagl (1991) Color Atlas of Physiology: N.Y.: Thieme.

Flera med mig trodde det skulle ske en snabb utveckling av biopsykosocial medicin när Georg Engels ”The need for a new medical model: A challenge for biomedicine – Science 1977; 196:129-136”. Men troligen p.g.a. läkemedelsintressen har denna utveckling ej påbörjat sin utveckling – åtminstone inte på ett verkligt systemintegrerat biopsykosocialt sätt. Vårt mål under 20 år är att försöka kliniskt arbeta på ett sådant sätt och i vårt grupp på Mälardalens Högskola inom AI-medicin arbetar vi för utveckling av komplex systemanalys, något som är helt avgörande tillsammans med utveckling av psykofysiologi för att kunna förverkliga en biopsykosocial, livsstilsinriktad medicin.

Mer information kommer här på separat dokument. För referenser se referenslistan längst ner på denna sida.

4. Empiriska valideringar av hypoteser genererade av teorier

Immanuel Kant: ”Data utan en teori är tomma och en teori utan data är blind” (i min tolkning). I dagens publiceringshets så blir det många studier med data som inte bara har otillfredsställande teori och hypotes som grund för tolkning. Mycket av det som media presenterar, t.ex. ”slutledningsförmågan avtar efter 45 år” där det i själva verket var tidiga tecken på utveckling av demens. Vi har alltså dels vad som beforskas, hur det beforskas och hur det integreras (när det gäller tillämpad forskning) i sitt sammanhang och dels hur allmänheten får detta ”serverat”. Empirisk forskning kan fokusera på generella frågeställningar och hos större populationer eller också ha individuellt fokus av kliniskt och personligt (samhälle, företag och individ) intresse. Många studier som framhäver behandlingar har ytterst små signifikanser (kan organiseras så det passar olika statistikmetoder) och inte säger något om subgrupper eller individer, vilket betyder att värdet blir begränsat för kliniker såvida inte studier kompletteras med individuell design. Vi använder t.ex. Individuell Biologisk Evidens Dokumentation, IBED, för att även följa a priori (innan) predicerad utveckling under den biopsykosociala stressmedicinska behandlingen. Mer information om detta i separat dokument.

4. Referenslista

Referenser av relevans för vår utveckling:

Antonovsky, A. (1991). Hälsans mysterium. Köping: Natur & Kultur.
Beck, A. T. (1984). Cognitive Approaches to Stress. In R. L. Woolfolk & P. M. Lehrer (Eds.), Principles and practice of stress management (pp. 255-305). New York: Guilford Press.
Engel, G.L. (1977).The need for a new medical model: A challenge for biomedicine. Science, 196, 129-136.
Kelly, G. A. (1955) The psychology of personal construct, Vol.1. New York: Norton.
Kuhn, T. S. (1962). The structure of scientific revolutions. Chicago: University of Chicago
Laffey, J.G & Kavanagh, M.B. (2002). Hypocapnia. N Engl J Med. 347, No 1.
Lazarus, R. S. (1966). Psychological stress and the coping process. New York: McGraw-Hill.
Lazarus, R. S. & Folkman, S. (1984). Stress, Appraisal and Coping. New York: Springer Publishing.
Ley, R. (1994). An Introduction to the Psychophysiology of Breathing. Biofeedback and Self-Regulation, Vol. 19, No.2, 1994.
Levi, L. (1972). Stress and distress in response to psychosocial stimuli. Acta med scand; suppl. 528.
Nixon, P.G.F. (1994) Effort syndrome: Hyperventilation and reduction of anaerobic threshold. Biofeedback and self-regulation, 19, 155-169
Porges, S.W. (1986). Respiratory sinus arrhythmia: Psychological basis, quantative methods, and clinical implications. In P. Grossman, P. H. L. Janssen & D. Vaitl (Eds.), Cardio-respiratory and cardiosomatic psychophysiology (pp.101-115). N.Y.: Plenum.
Popper, K.R. (1976) “Unended Quest” ISBN: 9780415285896, Routledge, London, p. 64).
Previn, A. P. (1975). Personality: Theory, Assessment and Research. New York: Wiley
Roskie, E. & Lazarus, R. S. (1980). Coping Theory and the Teaching of Coping Skills. In P. O. Davidson & S. M. Davidson (Eds.), Behavioral Medicine (pp. 38-69). New York: Brunner/Mazel.
Scheifer, L.M., Ley, R & Spalding, T (2002) A Hyperventilation Theory of Job Stress and Musculoskeletal Disorder. American Journal of Industrial Medicine 41:420-432, p 428
Schwartz, G. E. (1980). Brain as a Health Care System. In G. C. Stone, F. Cohen & N. E. Adler (Eds.), Health Psychology (pp. 549-571). San Francisco: Jossey-Bass.
Schwartz, G. E. (1982). Cardiovascular Psychophysiology: A Systems Perspective. In J. T. Cacioppo & R. E. Petty (Eds.), Perspectives in Cardiovascular Psychophysiology (pp. 347-372). New York: Guilford Press.
Valentine, E. R. (1982). Conceptual issues in psychology. London: Allen & Unvin
von Schéele, B.H.C (1984). Medbestämmande i Livet. Bollnäs: Trace (biopsykosocialt interventionsutbildningspaket – manual – i avhandlingen nedan).
von Schéele, B. H. C. (1986). Assessment of a multifaceted treatment of negative stress: A cognitive and cardiovascular approach. Acta Univ. Ups. Comprehensive Summaries of Uppsala Dissertation from the Faculty of Social Sciences 4. Uppsala.
von Schéele, B.H.C. (1987, manuscript) Cognitive Behavioral Medicine. Bollnäs: Trace.
von Schéele, B.H.C. (1995a). Respiratory Sinus Arrhythmia as a Diagnostic Tool, a Treatment Goal, a Rule for Treatment Planning, a Cool Biofeedback, and an Out-Come Variable. Biofeedback and Self-Regulation, 20, 3, 308-309.
von Schéele, B.H.C. & von Schéele, I.A.M. (1995b). The use of repeated finger temperature biofeedback measurement as an analysis- and a treatment tool for stress-related problems at work. Biofeedback and Self-Regulation, 19, 3, 302-303.
von Schéele, B.H.C. & von Schéele I.A.M. (1999). The Measurement of Respiratory and Metabolic Parameters Before and After Incremental Exercise on Bicycle of Patients and Control Participants: Supporting the Effort Syndrome Hypothesis? Applied Psychophysiology and Biofeedback, Vol. 24, No 3, 167-177