OBS -> För mer aktuell och ingående information se www.adhdfonden.se och http://stressmedcenter.com/projekt/adhd med underflikar!
Nedan information är inte uppdaterad – tyvärr har inte nedan planerade projekt kunnat startas upp!
Kort information om uppstart planering av FoU-ADHD-center i Söderhamn. eftersom vi inte lyckats få FoU medel för icke-läkemedels forskning så startade vi 2014 ADHD fonden (www.adhdfonden.se) 2014 – se den hemsidan
Planering av FoU-ADHD-center i Söderhamn
Innehåll: (1) inledning och sedan nedan (2) diskussion om läkemedel vs stressmedicinska interventioner (biofeedback, andning, föda och rörelser, m.m.) och sista (3) mer fria diskussioner
1. Inledning
När man läser http://www.nytimes.com/2012/01/29/opinion/sunday/childrens-add-drugs-dont-work-long-term.html?_r=4 så uppstår många frågor, varav några skall vi adressera nedan.
Sedan c 6 månader lägger vi huvudfokus på ADHD området av flera skäl, dels är kunskapsläget inte tillfredsställande och dels så ä det angeläget att förebygga och åtgärda i första hand UTAN läkemedel
1. Vid www.aapb.org mötet diskuterar vi pågående projektplanering A biopsychosocial stress medicine model for ADHD
2. Vi planerar ett pilotprojekt i Hälsingland som fokuserar på biopsykosocial utredning och icke-farmakologiska behandling av ADHD där huvudmålet är att (i) med psykofysiologiska metoder identifiera förekomst av biopsykosocial stress och dess betydelse för utveckling av ADHD samt också identifiera olika subtyper av ADHD utifrån ett stressmedicinskt perspektiv. Vi avser också att skräddarsy interventioner där skolan och specialutbildade lärare utgör handledare. ”Huvudverktygen” utgör (a) förändring av föda enligt den kunskapsutveckling och dokumentation som nu utvecklas – på ett robust och genomförbart sätt, och (b) aktiv (psykofysiologisk dokumenterad) avslappningsträning När kliniska insatser identifieras så sker detta inom ramen för traditionell hälso- och sjukvård. Projektet bygger dels på den kunskapsutveckling utanför läkemedelsintressen som skett under sista åren liksom preliminär data som tyder på att biopsykosocial stress och födan utgör huvudproblem. Eftersom vi kan identifiera stressmedicinska dysfunktioner så kan alltså detta projekt alltså a priori (i förväg) predicera effekter av insatser som fortlöpande valideras (utvärderas).
3. Vi planerar en internationell konferens i september 2015 med fokus på biopsykosocial utredning och icke-farmakologiska behandling och förebyggande av ADHD.
Eftersom ovan projekt kan ses som mycket utmanande för många som anser sig experter inom området vill vi informera att de kunskaper vi tillämpar inte – som vi känner till – ingår i nuvarande utbildningar. Samtidigt så öppnar detta projekt dörrarna för ett helt annat synsätt på ADHD och hur det kan förebyggas och åtgärdas.
2. Diskussion om läkemedel vs stressmedicinska interventioner (biofeedback, andning, föda och rörelser, m.m.)
Nedan bild och text kan orsaka oro hos många föräldrar vars barn intagit läkemedel i längre perioder men här vill jag direkt säga att en successiv förändring från läkemedel till förändring av föda, andningsbeteendet (viktig för cellmetabolismen och även stress) och övriga metoder föreslagna leder till en successiv normalisering av neuropsykofysiologiska funktioner. Hos speciellt unga människor har hjärnan/kroppen omfattande kapacitet att normalisera och reparera (om så behövs).
Läkemedel eller stressmedicinska metoder?
Bilden ovan visar hur hjärnan påverkas på olika sätt av läkemedel och av stressmedicinska metoder. Tyvärr är det nog första gången som en sådan jämförelse sker (tacksam få veta om det gjort tidigare). Eftersom läkemedels-dominansen varit omfattande så har litet kunskapsutveckling skett oberoende av läkemedelsmedicin.
Nedan diskuterar vi hur icke-läkemedels-”behandling”, d.v.s. utbildning och träning, kan genomföras.
Stressmedicinska metoder bygger på MAT/MAT receptet/konceptet där
M – står för motion/rörelser/aktiviteter – tror alla numera vet att vi är ”skapta” för att röra på oss och att inte gör detta är destruktivt på många sätt – dagliga fysiska aktiviteter som rubriceras som motion eller ej är viktiga för vår hälsoutveckling. Detta är speciellt viktig för att som lider av stressrelaterade sjukdomar/problem. Men aktiviteterna bör anpassas till individuella förutsättningar.
A – står för andningsträning – korrekt andningsbeteendet är avgörande för många processer/funktioner i hjärnan och kroppen, bl.a. autonoma nervsystemet och även syretillförseln till cellerna. Klinisk andningsträning bör genomföras under kontrollerade förhållanden vilket innebär mätningar av respiratorisk sinus arytmi och utandningskoldioxid, m.fl parametrar (se stressmätsystem fliken). Vid kapacitetsmätningar kan fingertemperatur var adekvat mätverktyg.
T – står för tankar, verbala och icke-verbala. Det finns många olika metoder som man kan lära sig, allt från mycket lätta, t.ex. meditation till mer komplexa (vi tillhandahåller utbildningar inom detta liksom övriga områden inom MAT/MAT konceptet)
MAT- står för föda. Individuellt korrekt föda utgör en plattform för livet (liksom biologisk korrekt andningsbeteende). Även om forskning kring ADHD och föda genomförts först under senaste åren så klarnar nu snabbt bilden av hur destruktivt mycket av den föda som vi alla äter. I korthet här (mer på annat håll och i utbildningar) så är socker och snabba kolhydrater ytterst destruktivt, felaktigt fett, liksom snabbmat generellt (sker dock en förändring på sista tiden där man försöker finna vettigare snabbmat) och även hur maten tillagas är för många avgörande för utveckling av, inte bara det vi idag uppfattar som stressrelaterade sjukdomar/problem utan också autoimmuna sjukdomar, troligen även de flesta cancerformer.
Dessutom utgör god sömn, konstruktiva aktiviteter och sociala processer liksom frånvaro av olika destruktiviteter som t.ex. de flesta våld spel ytterst viktiga ”faktorer” för balanserad, funktionella beteenden. Svåra uppväxtförhållanden utgör en grogrund för olika former av stress och därmed hyperaktivitet.
Ett komplext samband mellan destruktiv föda, frånvaro av god sömn och biopsykosocial stress utgör en av de sannolikt viktigaste skälen till att ADHD-beteende utvecklas – alltså livsstilsrelaterade problem där många faktorer påverkar. Genetiska faktorer har framhållits som skäl för ADHD men det kan endast tas numera på allvar om man ser detta som möjliga dispositioner till utveckling av ADHD. Kunskapsutvecklingen inom biologisk systemkunskap visar att oftast är det just livsstilsrelaterade faktorer som är avgörande, d.v.s. vad vi äter, gör, hur vi andas, psykosocialt utvecklas, strukturerar vår tillvaro, .. . om är avgörande. Dagens kulturella ”normal” beteenden kanske också bör ”synas i sömmarna” i ljuset av människans utveckling under årmiljonerna (mer om detta nedan)
Sammanfattning: Genom att lära sig och vidareutveckla individuell/familjemässigt om konstruktiv föda och hantering av biopsykosocial stress kan vi förebygga och åtgärda negativa ADHD-beteenden. Avgörande är ofta inte att försöka lära sig ”allt” om korrekt kunskap relaterat till hur ADHD utvecklas och åtgärdas eftersom kunskapsläget inte är tillfredsställande (det förekommer stor förvirring inom vad som är t.ex. korrekt föda och hur man hanterar negativ biopsykosocial stress) utan hur man praktiskt skall förändra successivt förändra så förändringarna blir till VANOR! Men man kan verkligen fråga sig VAD OCH VILKA EXPERTER KAN MAN LITA PÅ? Detta är vad våra utbildningar strävar efter – inte bara ge säkrast möjliga integrerade biopsykosocialt medicinskt relaterad kunskap utan att försöka guida människor till att åstadkomma en substantiell förändring som också utvecklas till ett vanebeteende.
Några externa synpunkter;
(Ritlin) ”As with most medications, Ritalin has adverse side effects, mainly nervousness, insomnia, and loss of appetite. These effects can be controlled by reducing dosage or omitting the drug in the evening (7). There are various other side effects that may not allow a child to take Ritalin and in these cases the child is either given a lower dosage or is put onto another medication. Another effect of this drug is that it can suppress growth. This can have a tremendous impact, considering that this drug is administered during the years that children grow. It may also have an effect on brain growth and development and since Ritalin is prescribed during the years that the brain of young children grows, it may have an adverse effect on brain development(1).
Another problem with Ritalin is that it is highly addictive. It has been classified as a schedule II drug, which is a category of highly addictive drugs and includes drugs such as morphine, opium, and amphetamines (1). Despite Ritalin being classified as an addictive drug, it has not been found to be addictive when given in low dosages to treat children with ADHD and it is uncertain whether exposure to Ritalin makes children more prone to substance abuse as adults (6).
The exact mechanism of how Ritalin works to decrease the symptoms of ADHD is not known. Some new research has given some insight as to how Ritalin may function. It had previously been believed that Ritalin regulated levels of dopamine, which is involved in the regulation of activity and locomotion. However, it has been found in recent studies that Ritalin affects levels of serotonin. This in turn increases the calming effect of serotonin on dopamine (8). With these new findings, it would be interesting to see if it is possible to treat ADHD through medication that specifically targets serotonin and would not have the same adverse effects as Ritalin.
Although health officials claim that there is no danger in using Ritalin, it cannot be determined what long term effects Ritalin may have on these children. Considering that Ritalin is placed in the same family of drugs such as cocaine and it is known that cocaine has harmful effects on individuals, it is possible that after years of taking Ritalin even at such low dosages it may have some damaging effects. It is difficult to determine what the long-term effects of this drug are going to be. It is also alarming that children younger than the age of six are being prescribed Ritalin. At such a young age, it is difficult to even determine whether or not the child is afflicted by ADHD. At this stage of life, many children may exhibit the symptoms of ADHD without actually having the disorder. The effects of Ritalin on children under the age of six are still unknown and prescribing these children Ritalin may be harmful to their health.
The symptoms that are described as being indicative of children with ADHD seem to be rather broad and vague as to what extent these symptoms have to manifest themselves in the children. It seems that there may be many children who are misdiagnosed as having ADHD and be put onto medication that is harmful to them. Although ADHD seems to be overdiagnosed, this is not to say that there are children for whom ADHD is a disorder that interferes with their lives. In order to avoid mistakenly diagnosing ADHD, a more stringent set of symptoms needs to be defined or the amount of time these symptoms are apparent in children should be lengthened”.
http://serendip.brynmawr.edu/bb/neuro/neuro00/web3/Amjad.html
… kommer flera …
3. Diskussioner
Nedan kommer mera … som också skall föras över till en blogg för diskussioner mellan hemsidebesökare!