(Varning för dyslexiproblem – även uppdateringar och ”upplättad” text behövs)
Sedan 1990-talet har vi arbetat psykofysiologiskt stressmedicinskt med komplexa utmattningssyndrom och då utifrån integrerad psykofysiologisk beteendemedicinsk (www.ipbm.se) plattform/paradigm. Mer info om IPBM under underflikar till ”informationer”-fliken.
Vad som vi då observerat i utredningar är bland annat
att besvären har sannolikt komplexa biopsykosociala orsaker utvecklade under lång tid liksom att man kämpat utan att söka kompetent hjälp inom hälso- och sjukvården.
att autonoma nervsystemets (ANS) beteende inte är dynamiskt funktionellt
att cellmetabolismen inte är dynamiskt funktionellt … och att ovan inte ingår vanligen i traditionella utredningar, vilket gör att man missar en av de viktigaste delarna – energifunktionaliteten liksom obalans i ANS.
Vanligen observerar vi dels hypocapne (att koldioxiden i blodet men avläst av dynamiska praktiska skäl i utandningskoldioxiden uppvisar för låga värden (men mäter vanligen också detta kappilkärt), vilket i sin tur påverkar avlämningen av syre vid cellerna, vilket i sin tur påverkar metabola funktioner där balansen mellan energins produktion och dess användning rubbas. Alltså förbränningen är inte funktionell!
Vanligen observerar vi dels icke-funktionell oscillation i autonoma nervsystemet där olika ”versioner” motiverar också typer av interventioner men där alltid patientutbildning utgör navet för ”patienten som utbildad, aktiv resurs in sin egen rehab”.
Vi observerar i de flesta parametrar också varierande variationer mellan individer men också inom individ över situationer och tid skapar en komplexitet som lätt förvirrar ej tillfredsställande kunniga och oerfarna kliniker – men också utgör ett vetenskapligt komplext problem som faktiskt forfarande fordrar mer FoU!
Bland de viktigaste verktygen i vår biopsykosociala verktygslåda är
1. Individuellt identifierat andningsbeteende där dynamisk analys av utandningskoldioxiden och respiratoriska sinusarytmin utgör avgörande vägledning för systematiskt steg för steg utvecklad andningsträning – den enda metoden vi känner till som kan normalisera hypocapne – läkemedels saknas och därmed kanske hypokapne är ganska okänt! Men faktiskt också återställa funktionalitet i kopplingen mellan andningsbeteendet och autonoma nervsystemets oscillation utläst i respiratoriska sinusarytmin (RSA).
2. Identifiera konstruktivt födointag – vad, mängd, intervall, .. eftersom mag-tarmflorans funktion är avgörande – något som visserligen nu genomgår en resolution men som vi faktiskt förstod en hel del av redan under 1990-talet. Rekommenderar vanligen autofagi – i termer av daglig fasta i t.ex. 18 timmar. Kan ta litet tid att uppskatta detta, men detta ger cellerna en chans att reparera sig själva.
3. En speciellt motionsvariant där aerob träning, monoton visade sig speciellt effektiv (hade det med redan 1986 i min doktorsavhandling som en viktig del i den biopsykosociala verktygslådan). Se också http://stressmedcenter.com/vetenskap och punkt 3 Aristoteles princip.
4. Sömnträning vid behov – behöver knappast i dag motiveras!
5. Integrerad biofeedback för att både träna speciella kapaciteter att snabbt men även långsiktigt påverka den egna förmågan att effektivt bemästra biopsykosocial stress – i verkliga livet
6. Speciella avslappnings- och meditationsövningar.
7. Vid behov sociala strategier
Vår erfarenhet är att ovan bör erbjudas patienter i termer av utbildning – helst i grupputbildning användande manualen ”patient som utbildad rimligen kompetent resurs och medarbetare i sin egen rehab” (vidare utveckling från manualen i min avhandling 1986 vid Uppsala Universitet) – för att var och en blir steg för steg ”bli” sin egen coach (vid behov coachad) och att de integrerade strategier man tränar/genomför skräddarsys och kontinuerligt utvärderas.
Oj, kanske du säger, verkar litet väl häftigt mycket?
Kanske, men för de flesta som verkligen har det vi kallar för (biopsykosocial stressrelaterad) utbrändhetssyndrom men komplexa psykologiska och kroppsliga symptom/besvär/problem fordras just omfattande insatser. Problemen har vanligen utvecklats ”smygande” men vissa mer synliga yttringar (men inte alltid) tills tröskeleffekter utvecklats. Men då har de dysfunktioner vi observerar utvecklat ett ”stabilt” läge. Speciellt komplicerat är hypocapne där buffrande system efterhand sviktar (effort syndrom kallat av hjärtläkaren Peter Nixon, vars utredningsmetodologi vi vidareutvecklat – se t.ex. https://www.semanticscholar.org/paper/The-measurement-of-respiratory-and-metabolic-param-Sch%C3%A9ele-Sch%C3%A9ele/188e53f53d6df56f3d6ad1b64c8aacb730248220)
Dessa buffrande, ytterst komplexa system reagerar också efter olika tidsaxlar vilket ytterligare försvårar både analyser men också interventionseffektiviteten!
Ovan är en ganska kort beskrivning och troligen kommer jag skriva fler under flikar förutom den som redan finns nedan.
Tyvärr finns de få, om ens några, aktiviteter inom området psykofysiologisk stressmedicin numera!
Skicka gärna frågor angående ovan till info(at)stressmedicin.se