Bo von Schéele skriver personligt;
Eftersom de flesta inte läst min avhandling och om dess vidareutveckling sedan 1986 så ger jag en kort resumé nedan. Dock varning för dyslexi-fällor nedan!
Den 15 december 1986 började jag dagen med en joggingtur i Uppsala trots c 10 cm nysnö följd av leva som jag lärde/lär, ett integrerat strategi-kluster, bestående av min personliga anpassade andnings-verbal-spatial modell följd av dusch och en klok frukost (se matdelen i MAT-MAT re-kon-ceptet – Motion-Andning-Tankar-Föda).
Varför? Jo, några timmar senare ville jag vara i bästa form – det var dagen för min disputation. Det var alltså 15 december 1986 som jag disputerade i Uppsala och min avhandling har sedan dess legat till grund för utvecklingen av Stressmedicin
- Jag hade tre mål huvudmål för min avhandling och följande arbete som fortfarande gäller;
- Att min familj och vänner skulle få nytta av mitt forsknings- och praktiska/kliniskt arbete/fokus.
- Att alla patienter som stressmedicin-klinikerna och mig skulle få optimal nytta av
- Att hälso- och sjukvården skulle få nytta av det, framför allt inom områden som fokuserar på stress och livsstilsrelaterade sjukdomar och mentala problem.
Jag anser själv att jag lyckats väl med de två första målen men inte lyckats speciellt väl med det tredje. Detta har känts mycket smärtsamt eftersom jag utifrån mitt vetenskapliga och kliniska arbete ser psykofysiologisk tillämpning som avgörande för en effektiv hälso- och sjukvård avseende framförallt livsstils- och stressrelaterade sjukdomar (hjärt-kärl, autoimmuna, … de flesta psykologiska/psykiatriska). T.ex. är min uppfattning grundat på mina kliniska erfarenheter att c 90 % av alla med högt blodtryck liksom ADHD (oftast felaktigt) diagnostiserade inte behöver läkemedel och kan normalisera genom tillämpning av biopsykosocial medicinsk verktygslåda coachade och motiverade/uppmuntrade vid behov. Se t.ex. www.adhdfonden.se.
I ovan ambition fanns också en plan för att katalysera samarbete mellan folkrörelsernas studieförbund (studiecirkeln var formen för ”behandlingen” i min avhandling) och hälso- och sjukvården utifrån föreslagen manual ”patienten som aktiv, utbildad, kompetent resurs/medarbetare in sin egen rehab”. Jag anser fortfarande att alla skulle vinna på en sådan modell. Att själv ge järnet (”Grit”, se bl.a. Torkel Klingbergs argumentation) motiverad av att man själva delvis kan se i integrerad biofeedback resultatet av sina strävanden utgör en förutsättning för att lyckats har aldrig varit en aktuell ens för att testas inom hälso- och sjukvårdsutvecklingen. Frågan har följt mig genom åren – hur kan psykofysiologisk beteendemedicin göras ”synlig” för den medicinsk-politiska delen av samhället?
Nu gör jag ungefär som Kolingen något förfriskade (jag inte förfriskad men väl frisk, i termer av www.healthcreators.com) hållande sig i en lyktstolpe: “Nu ger jag ”17” i det här, släpper taget och låter världen ramla”. Det räcker med 30 år stressmedicinskt intensivt arbete och nu går jag successivt jag över till helt annat område (http://socio-kulturell-konstruktivism.se/ och engelsk version www.culturalmedicine.se) och lämnar successivt under 2017 stressmedicinarbetet med ett undantag – uppdaterad arbeten under åren och vidareutvecklar dem för att försöka utveckla en prototyp för placebo – http://stressmedcenter.com/projekt/om-placebo. Patientarbete kommer att ske enbart under ytterst få, mycket angelägna förhållanden. Nya socio–kulturella fokus innebär mera av retreatliknande lugnt fokus som jag planerat för nu i flera år. En av första frågeställningarna är ”Katalyserar/göder facebook (och liknande) användning biopsykosocial stress med dominans/överaktiviteter i Amygdala och Autonoma Nervsystemets Stress?” Finns teoretiska och empiriska observationer för denna frågeställning. Möjligen kan det vara så att detta berör mest PTSD och ADHD aktiva inklusive oss mer inaktiva veteraner. Jag själv märker, efter några månaders facebook testning, att jag måste nedreglera min användning till företrädesvis följa mina barnbarn och barnbarnsbarns utveckling.
Sammanfattande bild nedan
Litet mera text: För 30 år sedan disputerade jag (Bo von Schéele)(15 december 1986) vid Uppsala Universitet. Avhandlingen blev plattform för stressmedicinska (ordet ”stressmedicin” har dock lagt belag på av andra utan tillstånd, de avses inte här!) kliniska ansatser i Sverige.
Titel: von Scheele, B.H.C. Assessment of a Multifaceted Treatment of Negative stress: A Cognitive and Cardiovascular Approach. Acta Universitatis Upsaliensis. Comprehensiv Summaries of Uppsala Dissertations from the Faculty of Social Sciences 4. 1986.
Jag sammanfattar här nedan abstrakt och mer ingående diskussion om hur konceptet vidareutvecklats.
Först här en mycket kort sammanfattning:
Utgångspunkten för min avhandling var
att utveckla ett biologisk-psykologisk-social-kulturell (livsstils)-medicinsk verktygslåda som implementeras via studiecirkel där verktygen genom egeninsatser/träning skräddarsys under handledning. Manual: MBiL, Medbestämmande i Livet. Klinisk version: ”Patienten som utbildad, aktiv, kompetent resurs i sin egen rehab”. För avhandlingen avgörande var arbeten av George Kelly, Richard Lazarus och G.E. Schwartz.
att utvärdera randomiserad cross-over studie (a) även med utvecklande och användande av ett speciellt protokoll mätande psykofysiologiska mätparametrar av skift från negativ till positiv mental bild (spatial process) och dess effekt på autonoma nervsystemet (ANS) och kardiovaskulära system (CVS) indikerande försökspersonernas kapacitet att påverka och med träning vidareutveckla med egna strategier ANS och CVS. (b) Förutom andra parametrar som dock vid den tiden var ovanliga, det s.k. hjulet där försökspersonerna använder egna ord för att subjektivt bedöma egna emotionella och kontrollkapacitets processer samt (c) mer vanligt frågeformulär.
att avhandlingen skulle kunna utgöra underlag spridning av konceptet inom hälso- och sjukvården och effektiv kunna tillämpas efter en kort effektiv vidareutbildning på arbetsplatser där man arbetar med olika former av livsstilsrelaterade somatiska och psykologiska-psykiatriska sjukdomar/problem. Efter 30 år har detta inte lyckats alls (inget intresse) medan däremot har de allra flesta patienterna haft stor nytta av vårt stressmedicinska arbete genom åren. Jag lämnade dock Stress Medicine AB (som jag startade 1991) c 2006 när konceptet ändrades av nya ägare (nuvarande namn är PBM Sweden AB). De metoder jag utvecklade har inte fått någon substantiell spridning. Verksamheten har dock återstartat under ursprungsnamnet Stress Medicine AB med inriktning på FoU, eftersom området inte varit föremål för FoU intresse sista 15 åren och behöver vidareutvecklas eftersom kliniskt nu under sista åren börjar utvecklats.
Svensk översättning av abstrakt (efter 30 år så tar jag mig friheten att kommentera inom parenteser – men mera förklaringar efter översättningen som inte helt slaviskt följer texten från 1986):
Syftet med denna avhandling är att undersöka resultat/effekt av en föreslagen multifaceterad ”behandlingsstrategipaket”, MBiL, MedBestämmande i Livet (von Schéele, 1985), som avses fungera som ett instrument (i 2016 års termer – biopsykosocial verktygslåda) för förebyggande och modifikation av stressrelaterade disorders. Det teoretiska underlaget för två empiriska (randomiserade cross-over) studier med fokus på lärares och polisers stress bygger på Lazarus (1966, och Kelly´s, 1955 repertory grid som Ben Shalit modifierat i det s.k. ”hjulet”, H) arbeten. H genererar testbara prediktioner av effekter av MBiL i termer av (a) värden på två indicier, Em (emotionell involvment) och Ce (upplevd kontroll), som modifiering av en metod utvecklade av Shalit (1979) i hans kognitiva instrument, the Wheel questionnaire (WQ).
Ytterligare beroende variabler är (b) subjektiv utvärdering av behandlingsprocessen (oberoende variabeln, MBiL) och (c) kognitiva-kardiovaskulära (fysiologiska) (CM) av individuell influens på sympatiska nervsystemets (BvS kommentar; tog ej upp respiratorisk sinusarytmi, RSA och hela autonoma nervsystemet av strategiska skäl i avsikt att bli godkänd – RSA var vid den tiden knappast känd parameter) när de skiftade från negativ till positiv personligt signifikant ”bild” (diskuterade inte hjärnans evolutionära två-språksystem av ovan skäl – förklarar mer nedan).
Empiriska fynd var: (1) Behandlingsgrupperna förändrade sina Em och Ce index jämfört med kontrollgrupperna liksom i finger temperatur (en del förändringar var mycket stora, den störstan12,6 C), (2) lärargruppen och polisgruppen värdera effekten av MBiL som mycket hög i en 1 års uppföljning. Polisgruppen skattade effekten generellt som mycket hög i post test framförallt bedömde de konrolleffektiviteten som maximal medan (3) det fanns ingen konsistent effekt i övriga kardiovaskulära parametrar, blodtryck och hjärtfrekvens (se förklaringar nedan). På grund av skillnad i prestimuli nivåer inom och mellan grupper och stora intraindividuella skillnader diskuteras data också på individuell nivå. Problem med validitet och reliabilitet i beroendevariablerna och resultaten i fingertemperatur diskuteras. Förändringar i fingertemperatur argumenteras utgöra ett grovt, men säkert och effektivt mått (indikator/markör) för förändringar i sympatiska nervsystemet.
Kort diskussion av ovan abstrakt:
1. Det var alltså dels utveckling av en multidisciplinär biopsykosocial verktygslåda (som innehåll verktyg, vi kallade det då ”learning set”),
- En integrerad personlighetsmodell IRO/V modellen kallad där I står för Irrationell, R rationell, O omgivningsstyrd och V, vanor (polariserande mellan positiva och negativa) utvecklat från många olika metoder/modeller i avsikt att metoden skulle kunna användas praktiskt i verkligheten för att bidra till ökad förståelse av sitt eget och andras beteende – verktyget benämndes ”IRO/V-glasögon”. Avsikten var också att bidra till att man mera inse/sluta sig till även icke-medvetna processer/beteenden och hur de kan styra beteenden utan att man själv inser det.
- Biologisk nivå: Jogging/motion, avslappning (nämnde inte biofeedback och andningsträning – skäl se nedan) – kallades för ”triggers”. Fokus på biologiska system framför allt där autonoma nervsystemet stress förklarades liksom kortisol och endorfinsystemen liksom hur var och en kunde påverka dessa med egeninsatser.
- Psykologisk nivå: Tidig form av KBT, Kognitiv Beteendeterapi och mental träning – kallades för ”karta och kompass”. Fokus på psykologiska system och framför allt mental träning – kallades för kognitiv träning där även biofeedback introducerades.
- Psykosocial nivå: Konfliktlösningsmodell, en vidare utveckling av Thomas Gordons och George Kelly´s modeller där även rollspel ingick – Kallades ”båda-vinner” men också stämpel teorin och dubbelbindning i social kommunikation.
- Sociologisk nivå: Bl.a. om politik och demokrati och stress liksom hur stress kan påverka demokratiska processer.
- En motivationsmetod – ”är det du eller jag som kör”? Där positiv och negativ motivation och hur denna uppdelning kunde samordnas vid beteendeförändringar liksom att öka motivationen att gör det som man ansåg själv behövde göras.
Ovan en översikt – namnet blev MBiL – MedBestämmande i Livet som studiecirkelmaterial
2. dels behandling = var alltså utbildning och skräddarsydd egentillämpning. Fokus på grupputbildning där kunskaper omsattes i egna aktiviteter/tillämpning, coachning vid behov (c 1997 formulerat i en vidareutveckling av manualen ”Patienten som utbildad, aktiv, kompetent resurs i sin egen rehabilitering”). Studiecirkel var formen i avhandlingsstudierna. (Samarbete med ABF, TBV och Studiefrämjandet under de åren). MBiL översattes till engelska; COOL, Chief of one´s Own Life som jag bl.a. presenterade i en sju veckors workshop i Spanien 1988.
3. dels utvärderingsinstrument var både psykosociala och psykofysiologiska där jag utvecklade en enkel modell som senare utvecklades vidare till vad vi sedan kallade för stressprofilanalys. I originalversionen så ingick dels baslinje, negativa föreställning/tankar (utifrån varje försökspersons egna upplevelser som man också skattade) och sedan positiva, också subjektiva. Hypotesen var att man skulle öka sin förmåga att slappna av uppmätt i sympatiska nervsystemets beteende där fingertemperaturen utgör den säkraste parametrarna, vilket studierna bekräftade genom tydliga förändringar som validerades mot den egna subjektiva bedömningen. OBS det är ett psyko– och fysiologiskt utvärderingsinstrument. I avhandlingsarbetet använde jag inte biofeedback (skäl – se nedan)
Skäl till att jag uteslöt en del metoder och parametrar:
Det var viktigt att bli godkänd eftersom på den tiden var man inte ”rumsren” om man inte disputerat. Mina ambitioner från början (c 1975, började läsa vid Psykologiska Institutionen i Uppsala, 1979) började kunna släppas lös efter disputationen.
Det gällde
1. Andningsbeteendeträning som (OBS) validerades i psykofysiologiska data, som några få förutom jag då betraktade som en revolution – givet man hade individuella psykofysiologiska data som validering av träningen – inklusive biofeedback (se nedan). Men litet vetenskapligt intresse förelåg för detta vid den tiden, men däremot väl en del österländsk klokhet som alltså kunde valideras i biologiska data. Mycket nytt på den tiden och knappast känt inom traditionell medicin och psykologi.
2. Vikten av att planera och inta föda som var konstruktivt individanpassad. Även om kunskapsutvecklingen snabbt utvecklats under sista 10–20 åren så fanns det en hel del klokhet även i början av 1980-talet. Själv betraktade jag föda lika viktig som övriga verktyg. Men litet vetenskapligt intresse förelåg för detta men däremot en del ej beforskad klokhet.
3. Olika biofeedbackmodeller t.ex. Respiratorisk Sinus Arytmi, RSA (började jag själv använda redan 1980 faktiskt – men kunskaperna om RSA liksom spektralanalys av hjärtfrekvensvariationer, HRV) var vid den tiden ganska välutvecklade men inte känt inom det psykologiska och medicinska samhället. I dag har en totalvändning skett och HRV utgör ett vetenskapligt område med hög konsensus men också ett konceptuttryck som man ofta inte egentligen vet vad de ”är”. Eftersom även biofeedback kan definieras/användas olika så beskriver jag det mera på annat håll, bl.a. på hemsidan www.ipbm.se). Men litet vetenskapligt intresse förelåg för även detta men framförallt i Holland förekom omfattande forskning och praktik.
Min avsikt var alltså
- Att utveckla en manual som jag kallade MedBestämande i Livet, MBiL med en studieplan för studiecirkelutbildning där deltagare kunde skräddarsy sin egen användning av de olika verktygen. Varje kapitel bestod av text som omsattes i praktiska verktyg som skräddarsyddes, testades och utvärderades i avsikt att utvecklas till vanebeteenden över tid. Studieförbund som ABF (mycket tack vare Rolf Erikssons insatser), TBV och studiefrämjandet en tid.
- Att utveckla psykofysiologiska utvärderingsverktyg, egentligen ett specialistområde inom medicinen som först nu börjar utvecklas, t.ex. vid olika typer av utredningar.
- Biofeedback, andningsträning, föda och RSA nämnde jag alltså inte (se ovan) av strategiska skäl eftersom jag räknade med att då inte bli godkänd – kanske felaktigt antagande men informationer efteråt tydde på att min bedömning var korrekt. Utan godkänd Fil. Dr. skulle jag inte kunna göra det jag strävade efter och som jag sedan gjorde/utvecklade.
- Under hela tiden motarbetades (fick t.o.m. möta utskällningar av läkare som inte hade en aning om vetenskaps- eller kliniska området), eller nonchalerades mitt arbete utom av några få, framförallt chefsöverläkare Kjell Norlin, Benny Eriksson, Nordic Gym, Folkbildaren Rolf Eriksson, ABF, Ljusne, professorerna Töre Theorell och Lennart Melin och Ingrid Liljegrääs, Hälso- och sjukvårdsnämnden i Gävleborg. Utan min familjs- och deras stöd och uppmuntran hade jag nog inte orkat med att genomföra det jag gjorde.
BvS 2016-12-13