Utmattningssyndrom – några mycket korta, men dock råd …

Om diagnoser generellt och specifikt:
(Denna text skall uppdateras! är också just nu litet överlappning till ovan flik) Ofta är har en diagnos ej ingående utredningsunderlag och kan vara ”indirekt” med litet väl enkelt slutsatser samtidigt som vanligen syndromet är mycket biopsykosocialt medicinskt komplexa symptom och vad utgjorde initiala faktorer kan förändras över tid liksom att möjliga bakomliggande orsaker inte beaktas, t.ex. PTSD (posttraumatiskt stress syndrom) som jag diskuterar på andra flikar på denna hemsida. Om man kan indirekt misstänkta PTSD så kan det få omfattande konsekvenser alternativt behöver det inte få andra konsekvenser än att man kan förstärka insatserna som diskuteras nedan. Mitt kliniska arbetssätt bygger på patient grupputbildning och, vid behov, handledda egeninsatserna bör, speciellt vid PTSD, fortsätta en tid efter man blivit helt återställd samt att extra support av psykofysiologiskt kompetenta kliniker kan behövas.

Utredningar som vanligen genomförs kan vara utförda med mycket varierande kvalitet (om någon egentlig utredning alls), vilket skapar stora problem att dra vettiga slutsatser om relevanta åtgärdsprogram och hur detta kan fortlöpande utvärderas möjliggörande modifieringar av de åtgärder som genomförs!

Symptomdiagnoser (ej väl orsaksrelaterat utredda) stämplar ofta och leder i stort sett endast till att man ”intar” och motsvarar stämpeln och inte tänker vidare VAD ORSAKAR DETTA liksom också VAD KAN JAG GÖRA SJÄLV liksom VILKEN UTBILNING KAN JAG FÅ! EN stämplade diagnos kan ge en falsk trygghet – ”jag är utbränd”-stämpel kan hindra en själv att jobba vidare på lösningar liksom att inte arbeta för att kunskaps- och praktikutveckling sker inom området.

Utbrändhetssyndrom (se intressant definition på http://www.fibromyalgi.se/1.0.1.0/1169/1/?item=art_art-s1%2F346 om ordet syndrom) består ofta av ett antal biopsykosociala symptom utan väl biopsykosocialt medicinskt identifierade orsaker (kan göras mera utredningsmässigt än vad som vanligen görs!) och som varierar mellan men också inom människor över situationer och tid!

Mer funktionellt är att använda s.k. ”diagnoshypotes” som innebär att en hypotes om underliggande orsaker formuleras. Den utgör sedan utgångspunkt för (a) mer ingående utredningar liksom också (b) åtgärder utifrån denna hypotes (om läkemedel givet det är oerhört välgrundade och inte som inte helt sällan ”höftande”) i form av individuell tillämpning av psykofysiologiska beteendemedicinska verktyg som fortlöpande utvärderas, t.ex. i form av biofeedback off-line (utvärderingsmått). Hypotesen skall kunna predicera åtgärdsprogrammets utveckling/effekter för att, vid behov, modifiering av insatserna kan ske – ev. med modifiering av själva hypotesen också.

Några åtgärdsförslag
(OBS överlappning med ovan flik men inte helt lika text som kompletterar)

Nedan argumentation grundar sig på mina (Bo von Scheeles) erfarenheter som forskare och kliniker som under c 30 år arbetat med komplexa dysfunktioner som PTSD, utbrändhetssyndrom, .. men också på personliga planet*

  1. Utifrån integrerad psykofysiologisk beteendemedicinsk utredning kan man identifiera dels dysfunktionalitet i autonoma nervsystemets dynamiska funktioner och dels delar av cellmetabolismen, t.ex. hypocapne är mycket komplext och tar tid att åtgärda! Eftersom, andningsträning tillsammans med ett antal andra verktyg utgör en viktig del av egenbehandling, uppmanar jag till läsning noga just http://stressmedicin.se/information/andning/ och under flikar. Finns mycket personer som arbetar med andning och speciellt för kliniskt bruk varnar jag för klinisk användning, givet inte den som coachar har tillfredsställande kompetens, vilket också innebär kompetens att bedöma sin egen kliniska kompetens att arbeta med andningsträning. Läs gärna på www.stressmedicin.se olika flikar, t.ex. under informationer, projekt och tjänster … liksom ”om oss”. Klinisk biofeedback assisterad andningsträning med adjungerade integrerade beteende strategier är vad jag vet enda sättet att effektivt normalisera en kronisk hypokapne, som jag inte haft någon av alla patienter som inte haft detta som del av syndromproblematiken.
  2. Födan, rörelser och sömn är andra ”verktyg” som är ytterst viktiga. Ökad kunskap sista åren påvisar just mag-tarmsystems vikt! Speciellt viktigt är också Autofagi, i termer av fasta 16-18 timmar varje dygn, något som kan tyckas svårt (som jag gjorde när jag började med detta av andra cancerskäl. Diskuterar mer ingående detta på annan plats.
  3. Olika psykologiska metoder bör också ingå. Även om man erbjuds t.ex. KBT-terapi så är det viktigt att även läsa och tänka själv anser jag – vilket sannolikt numera oftast uppmuntras! Finns utmärkt litteratur sedan många år, t.ex. ”Att ta sig upp när man är nere”!
  4. Motionens vikt känner de flesta till numera, men just för t.ex. utmattningssyndrom har jag sett mycket bra resultat av ”antiflås”-träning, d.v.s. så aerob träning som möjligt för att undvika ökad möjligsyra (som vi mätte med mikrodialys). I början kan det vara i ultrarapid (vilket inte är helt lätt tekniskt sätt och därmed en utmaning?). Eftersom vanligen cell-metabolismen (och mitokondria funktionaliteten – diskuterar detta på annat håll) är i obalans genom långvariga påfrestningar (även metabola som vid hypokapne) så är föda – andning – lugna rörelser några av huvudverktygen.
  5. Integrerar biofeedback kan vara viktigt mycket att inkludera, speciellt som man kan SE resultat motiverande av en del av sina egenvårdinsatser. Lära sig vad/hur/… Samtidigt var noga med att lära dig innan du använder biofeedback! Se underflikar till ”Informationer” på denna hemsida!
  6. Sociala strategier kan ha stor betydelse på många sätt, inte minst ”skall man förebygga eller utsätta sig”? Där mitt svar är ”exponering enbart om det leder under själva utsättandet till symptom minskning”. Kallades ”flooding” förr https://en.wikipedia.org/wiki/Flooding_(psychology)

Sammanfattning: Lär vi oss (vid grupputbildning) om psykofysiologiska medicinska (www.ipbm.se) orsaker till utveckling av utmattningssyndrom så kan vi sedan steg för steg lära oss ”skräddarsy” verktygen i verktygslådan och testa oss fram! Men, OBS, viktigt år att var och en, vid hov får hjälp, skräddarsyr utifrån sina förutsättningar och möjligheter. Eftersom det är komplext och tar tid att lära sig så kan det vara mycket svårt eller omöjligt att ”Jobba ensam” när man har svåra symptom/problem/…! Så, även om den integrerade psykofysiologiska kunskapen relevant för utmatningssyndrom ger stora möjligheter till rehabilitering så är bristen på denna typ av klinisk kompetens tyvärr mycket stor Efter 35 år), viket försvårar! Ett sätt är att bilda patientgrupper och tillsammans lära sig och använda verktygen. En sammanställning på egenvård jag föreslår finns längst ner på länken http://stressmedicin.se/om-oss/vad-argor-stressmedicin/

Ett tips är att gå en utbildning, t.ex. http://stressmedicin.se/tjanster/utbildning/stressmedicinsk-informator-och-instruktorsutbildning-2018/

Om du har frågor så maila till info@stressmedicin.se

* Mycket svåra psykofysiologiska problem, inklusive PTSD grundad under första levnadsåret (se också första sidan på www.adhdfonden.se)  som värst totalförlamad, hjärtproblem i 20 års åldern … och orsaken till att jag lämnade planer på en karriär som pianist och dirigent för att börja läsa, disputera med utvärdering av en biopsykosocial verktygslåda (manual) 1986 vid Uppsala Universitet, starta företaget 1991 www.stressmedicin.se (nuvarande www.pbm.se som jag lämnade c 2007 och då direkt återstartade stressmedicin.se.