Anteckningar – lyssnat på Kay Pollak

2018-01-31

Lyssnade i dag på Framgångspoden 157 -> Kay Pollak
Ej hört (eller läst av) honom förut och blev mycket glad att höra hans ”budskap” enkelt och funktionellt som jag direkt ser starka kopplingar till min ”mentor” George Kelly (1955, den viktigaste personlighetspsykologiska teorin/metoden/praktiken som ännu ej förståtts inom psykologierna trots att den utgjorde grunden för en förenklad modell – KBT (som många med inte alltför stora problem har stor nytta av uppenbarligen)

Skriver några personliga spontana kommentarer nedan (varning: utgår ifrån enbart att lyssnat på podden – och där väldigt mycket utgör en fotnot inte om Pollak utan om George Kellys ”tänk” som (kanske inte bara av mig) sannolikt kan lyftas fram som en vetenskaps-, klinisk- och praktiskt plattform/paradigm för även Pollaks tänk. 

1.       Generellt mycket enkel beskrivet viktiga inställningar/beteenden/saker man kan göra för att påverkan i princip ”Happniness is a choise” (Pollak refererar till http://www.option.org/programs/resources/video-testimonials/happiness-is-a-choice/ ) Det finns en vetenskaps-kliniskt-praktisk underlag för Pollaks enkla, konkreta och välformulerade framställning hos George Kelly (se nedan fotnot), se också http://stressmedcenter.com/vetenskap/about-geroge-kellys-personal-construct-theory/om-pct  eller http://stressmedcenter.com/vetenskap/about-geroge-kellys-personal-construct-theory eller http://biopsychosocialmedicine.com/?page_id=181 – ursäkta jag lyfter fram Kelly men han representerar paradigm/plattform som förser Pollaks tänk med en mycket komplex och ännu ej förstådd även praktisk plattform inom de olika psykologierna inklusive KBT. Skall läsa Pollaks böcker innan jag jobbar mera ingående på hans tänk.

2.       Några anteckningar medan jag lyssnade: ”Inga tillfälliga möten” och ”utsänd ” (utsänd av vem då uppfattade jag inte) och att lära sig, träna på det man tycker är jobbiga personer,  hantera sin egen energi och inte utnyttjas samtidigt som man kan vara någons ”kärleksfulla dörrmatta” utan att fastna där … är några anteckningar jag gjort som kan delvis vara litet felaktiga eftersom jag inte hör mycket bra.

3.       3 punkter
a.       Bok han värderar högst(?) https://www.svd.se/andens-seger-over-slaveriet
b.       Viktigt att jobba bort negativa tankar, speciellt inte duga, ”not good enough” som är fel menar han och motiverar bra – det är internaliserad uppfattning vanligen under tidig uppväxt (han använder ett annat ord). Han nämner Maria Törnbloms – https://sv.wikipedia.org/wiki/Mia_T%C3%B6rnblom  – råd
c.       Frågan – vad säger han till 20 åring (han menar han säger samma till alla åldrar) finns i hans två böcker varav han rekommenderade ”Att välja glädje” (tror jag)

4.       Sammanfattning: Mycket trovärdig framställning baserad på intressant kunskaps/workshops inhämtningar och personliga erfarenheter. Ödmjukhet som ger många uppenbarligen inte bara för mig (en halv miljon har köpt hans böcker) berikande reflektioner. Som jag ser det kan framställningar som Pollaks även fungerar som en dörröppnare för terapeutiska modeller som t.ex. ”patienten som utbildad, aktiv medarbetare och resurs i sin egen rehabilitering.    

Fotnot: En kort utmärkt sammanfattning (har andra korta beskrivningar som är mer ingående) -> ”This brings us nicely to Kelly’s definition of a psychological disorder: ”Any personal construction which is used repeatedly in spite of consistent invalidation.” The behaviors and thoughts of neurosis, depression, paranoia, schizophrenia, etc., are all examples. So are patterns of violence, bigotry, criminality, greed, addiction, and so on. The person can no longer anticipate well, yet can’t seem to learn new ways of relating to the world. He or she is loaded with anxiety and hostility, is unhappy and is making everyone else unhappy, too.

If a person’s problem is poor construction, then the solution should be reconstruction, a term Kelly was tempted to use for his style of therapy. Psychotherapy involves getting the client to reconstrue, to see things in a different way, from a new perspective, one that allows the choices that lead to elaboration.

Kellian therapists essentially ask their clients to join them in a series of experiments concerning the clients’ life styles. They may ask their clients to loosen their constructs, to slip them around, to test them, to tighten them up again, to ”try them on for size.” The intent is to encourage movement, essential for any progress.

Kelly, with his background in drama, liked to use role-playing (or enactment) to encourage movement. He might take the part of your mother and have you express your feelings. After a while, he might ask you to reverse roles with him — you be your mother, and he’ll be you! In this way, you become aware of your own construction of your relationship and your mother’s construction. Perhaps you will begin to understand her, or see ways in which you might adapt. You may come to a compromise, or discover an entirely new perspective that rises above both.

Kelly’s therapy often involves home-work, things he would ask you to do outside the therapy situation. His best known technique is called fixed-role therapy. First, he asks you for a description of yourself, a couple of pages in the third person, which he calls the character sketch. Then he constructs, perhaps with the help of a colleague, another description, called the fixed-role sketch, of a pretend person.

He writes this sketch by examining your original sketch carefully and using constructs that are ”at right angles” to the constructs you used. This means that the new constructs are independent of the original ones, but they are used in a similar way, that is, they refer to the same range of elements.

If, for example, I use genius-idiot as a construct in dealing with people, I don’t give them a lot of room to be somewhere in between, and I don’t allow much for change. And, since we use the same constructs on ourselves as we use for others, I don’t give myself much slack either. On a really good day, I might call myself a genius. On most days, I’d have no choice, if I used such a dramatic construct, but to call myself an idiot. And idiots stay idiots; they don’t turn into geniuses. So, I’d be setting myself up for depression, not to mention for a life with very few friends.

Kelly might write a fixed-role sketch with a construct like skilled-unskilled. This is a much more ”humane” construct than genius-idiot. It is much less judgmental: A person can, after all, be skilled in one area, yet unskilled in another. And it allows for change: If I find that I am unskilled in some area of importance, I can, with a little effort, become skilled.

Anyway, Kelly would then ask his client to be the person described in the fixed-role sketch for a week or two. Mind you, this is a full time commitment: He wants you to be this person 24 hours a day, at work, at home, even when you’re alone. Kelly found that most people are quite good at this, and even enjoy it. After all, this person is usually much healthier than they are! http://webspace.ship.edu/cgboer/kelly.html